Recension av Anders Roslunds Tre timmar

Efter Börge Hellströms bortgång förra året fortsätter Anders Roslund nu thrillerserien om polisen Ewert Grens och infiltratören Piet Hoffmann på egen hand, något han klarar med bravur. Tre timmar är en utmärkt politisk thriller om vår samtid.

20181102_121947

Ett av Stockholms bårhus har plötsligt ett lik för mycket, ett lik som ingen vet var det kommer ifrån. Man kallar in Ewert Grens och snart är han indragen i en härva av flyktingsmuggling som är mer skrämmande än något han tidigare arbetat med. Det dröjer inte länge innan han får ge sig ut i världen igen, denna gång till Nordafrika, och snart är även Piet Hoffmann indragen i fallet och sätter så väl livet som familjen på spel.

Flyktingkatastrofen är ett av vår tids stora problem och som alltid när människor befinner sig i utsatta situationer finns det stora pengar att tjäna, flyktingsmuggling är en mångmiljardindustri. Roslund har som vanligt gjort extremt gedigen research, något som får Tre timmar att sticka ut bland de senaste årens många svenska deckare om flyktingkatastrofen. Det gör också att de scenarios och miljöer som är kopplade till smugglingsoperationen känns trovärdiga och levandegörs med hjälp av ett vitt spann av sinnesintryck och fakta.

Roslund är en skicklig skribent med ett enormt driv i berättandet. Kombinationen av polisroman och actionfylld internationell thriller fungerar också utmärkt och det är lätt att tycka om huvudpersonerna (även om mysfarbrorvarianten av Grens börjar påminna väl mycket om Dag Öhrlunds Ewert Truut).

Trots att detta är en spännande deckare som jag sträckläste med nöje har jag dock två invändningar. Dels är upplösningen alltför förutsägbar, det kan helt enkelt bara gå på ett sätt och det finns alltför få potentiella misstänkta – jag misstänker att det inte bara är jag som på ett tidigt stadium identifierar den onda hjärnan bakom smugglingsoperationen. Dels är Roslund denna gång lite väl sentimental. Allting löser sig hela tiden lite för bra; de goda är närmast odödliga, barnen är rara och mor ror, typ. Mot detta står naturligtvis den oerhörda svärtan och tragiken där ett människoliv inte är värt någonting, där en flykting förlorat hela sitt mänskliga värde så snart resan är betald och där pengar är det enda som betyder något.

Kanske är sentimentaliteten egentligen snarare ett försök att skapa balans, mänsklighet och ljus i den onda sagan genom att ge den ett lyckligt slut. Tre timmar är dock bara tredje boken av planerade fyra, och den idyll Roslund lämnar oss med kommer knappast vara beständig. Även utan Hellström är det få som kan slå Roslund på fingrarna när det gäller att skapa riktig thrillerspänning – och för att göra det en sista gång måste allt ställas på sin spets igen för Grens och Hoffmann.

Anders Roslunds Tre timmar är en av de fem böcker som nominerats till Svenska deckarakademins pris för bästa svenska deckare 2018. Vem som får priset avslöjas när akademin gör ett offentligt framträdande på stadsbiblioteket i Eskilstuna söndagen den 25 november 14.00. Välkomna att vara med då!

KERSTIN BERGMAN, CrimeGarden

Annonser

En reaktion på ”Recension av Anders Roslunds Tre timmar

  1. Ping: Gästrecenserar Anders Roslunds Tre timmar – CrimeGarden

Kommentarer inaktiverade.