De nya ”Salandergestalterna” i svenska deckare

Få – om ens någon – deckargestalt under 2000-talet har fått så mycket uppmärksamhet som Stieg Larssons Lisbeth Salander, varken i Sverige eller internationellt sett. Salander var den intelligenta och okonventionella datahackern, en ensamvarg som inte litade på någon, som kunde slåss när det behövdes, som var relativt socialt inkompetent, som hade gått (och gick) igenom en massa traumatiska händelser, och som aldrig tvekade att korsa lagens gränser när det behövdes. Hon var en viktig komponent i Larssons framgångssaga och hon kom att bli omåttligt populär bland deckarläsare världen över.

Larsson 2005.JPG

Salandergestalten hade sina föregångare framförallt bland filmens och serietidningarnas actionhjältinnor, men man kan också säga att hon brås mycket på de (framförallt manliga) privatdetektiverna från den amerikanska hårdkokta deckaren. Den irländske deckarforskaren John Scaggs beskriver dessa hårdkokta detektiver som ensamvargar, outsiders som står utanför de vanliga sociala strukturerna (familj, vänner, jobb), som är självständiga och intelligenta, men som använder våld för att uppnå sina mål. Han säger att de är i konflikt med och skeptiska till det officiella rättssystemet, men att de samtidigt, åtminstone i någon utsträckning, försöker bidra till att skapa och upprätthålla ordning i samhället. Scaggs beskrivning passar väldigt bra in på Lisbeth Salander.

20171002_164031.jpg

Uppenbarligen var det inte bara läsarna som gillade Salander. I hennes efterföljd har otaliga svenska deckarförfattare skapat sina egna ”Salandergestalter”, inspirerade av Larsons originella hjälte och hennes framgångssaga. Och idag är det nästan mer regel än undantag att kvinnliga detektivgestalter är socialt inkompetenta ensamvargar, som slåss, korsar lagens gränser och dessutom har ett trauma i sitt förflutna. Några av de bästa exemplen på de nya Salandergestalterna är Emelie Schepps åklagare Jana Berzelius, Jenny Rognebys polis Leona Lindberg, Anna Karolinas polis Amanda Paller,  Mikaela Bleys journalist Ellen Tamm och Lisa Bjurwalds polis Rebecka Born – och dessutom polisen Saga Norén i tv-serien Bron – och ni kan säkert fylla på med en massa andra exempel själva.

20171011_154200

Vad alla dessa kvinnliga detektivgestalter har gemensamt är att de har ett trauma i sitt förflutna och de är extremt intelligenta och skickliga på sitt jobb. De är alla ensamvargar som har mer eller mindre svårt med den sociala interaktionen med andra – från Lindberg som nog närmast kan diagnosticeras med en total avsaknad av empati till Paller som mest håller sig på sin egen kant av praktiska orsaker. Många av dem har dessutom en viktigt men dysfunktionell relation med en man, antingen med en älskare som i Pallers och Tamms fall, eller med en antagonist som hos Berzelius. De flesta av dem bryter också mot lagen och använder våld, många av dem har dödat och kommit undan med det, och de har alla personliga mål och agendor som de sätter framför sina officiella arbetsuppgifter. Familj är sällan relevant för dessa gestalter och istället är de väldigt beroende av att skydda sin karriär. Jobbet utgör ofta den enda stabila punkten i tillvaron – och dessutom utgör jobbet många gånger även en nödvändig förutsättning för att de ska uppnå sina personliga mål.

20171020_153129.jpg

Den som kanske mest skiljer sig från de övriga är Norén, som har en tydlig diagnos som styr allt hon är och gör, allra tydligast i seriens första säsong. Hon är dessutom den enda av gestalterna som är i princip helt laglydig och väldigt noga med att följa alla slags regler. Tamm skiljer sig också från de övriga dels genom att vara psykiskt instabil, dels genom sin överklassbakgrund – den senare delar hon även med Born.

Bley 2016.jpg

Man kan se alla dessa nya Salandergestalter som ett uttryck för en extrem individualism, en individualism som i stor utsträckning också präglar det svenska samhället idag. Man kan också betrakta dem som en reaktion mot den feministiska backlash som vi upplevt i Sverige under 2000-talet, där våld och hot mot kvinnor i offentligheten bara ökar och där sexuellt våld fortfarande bara i sällsynta fall resulterar i fällande domar. Att de fiktiva kvinnliga detektivgestalterna då tar lagen i egna händer är kanske inte så konstigt.

20171018_103846

Är ni nyfikna på att läsa mer om några av årets deckare där de nya Salandergestalterna förekommer hittar ni mina recensioner av Emilie Schepps Pappas pojke , Lisa Bjurwalds Ta min hand och Jenny Rognebys Leona: Utan mänskligt värdeCrimeGarden (Schepp här, Bjurwald här, Rogneby här).

KERSTIN BERGMAN, CrimeGarden

Annonser

En reaktion på ”De nya ”Salandergestalterna” i svenska deckare

  1. Ping: Gästbloggar om de nya ”Salandergestalterna” i svenska deckare – CrimeGarden

Kommentarer inaktiverade.