Stockholmspoliser utreder brott i landsorten

En av de trender som växt sig allt starkare på senare år, och som utgör ett tydligt spår i årets svenska deckarproduktion, är den att polisteam från Stockholm reser ut i landsorten för att lösa brott på mindre orter. En central ingrediens i dessa böcker är dessutom att huvudpersonen bland poliserna är uppväxt på den lilla orten och nu tvingas konfronteras med sitt förflutna.

20171009_173832.jpg

Under hela 2000-talet har det varit vanligt med ”hemvändargestalter”, det vill säga detektivgestalter som efter några år på annan ort (oftast i Stockholm) där de studerat och jobbat, återvänder till sin uppväxtort och där blir inblandade i att lösa olika brott. Ofta inleds en deckarserie med just att huvudpersonen av någon anledning reser tillbaka till sin uppväxtort och sen blir kvar där, typiska exempel hittar vi hos bland andra Camilla Läckberg och Åsa Larsson. Fördelen med den här typen av hemvändargestalter är att de kan se det lilla samhället så att säga både inifrån och utifrån, de hör till och känner människorna och deras historia, samtidigt som de i kraft av sin frånvaro och sina nya erfarenheter också har blivit utbölingar och därmed kan se det lokala på ett mer distanserat sätt än de som bott där hela sitt liv.

I de här nya böckerna med hela polisteam från Stockholm som åker ut i landsorten är tanken däremot inte att huvudpersonen ska bli kvar, utan ofta rör det sig om ett engångsbesök, antingen för att det är en helt fristående deckare, eller för att polisteamet i nästa bok kommer att åka till en annan plats. Förra året begav sig exempel Lisa Bjurwalds specialpolis Rebecka Born till den värmländska landsbygden där hon växte upp, medan hon i år utreder en internationell pedofilring, bland annat i Stockholm och Berlin. Ett mer etablerat exempel är Hjorth & Rosenfeldt som har gjort samma sak i sin Sebastian Bergman-serie.

Ett av årets bästa exempel på trenden med hemvändarpoliser på tillfälligt besök i landsorten hittar vi i Annabelle, en kombination av polisroman och psykologisk thriller, skriven av en av årets starkaste svenska deckardebutanter, Lina Bengtsdotter.

Bengtsdotters huvudperson, polisen Charlie Lager, är precis som författaren själv uppvuxen i Gullspång, på gränsen mellan Värmland och Västergötland. När tonårstjejen Annabelle från Gullspång en natt försvinner skickas Charlie och hennes kollega, som båda arbetar på Nationella operativa avdelningen, NOA, i Stockholm, till Gullspång för att hjälpa till att reda ut vad som har hänt. Och för Charlie som flyttade därifrån som fjortonåring blir utredningen en traumatisk djupdykning i ett förflutet som hon gjort sitt bästa för att glömma.

Bengtsdotter skildrar fint den desperata Charlies ångest inför att återigen tvingas tillbaka till Gullspång och till sin uppväxt, och hennes ”dubbla blick” på sen lilla orten och dess människor spelar en essentiell roll för utredningen. Även miljön och platsen levandegörs skickligt, och man kan verkligen se den slitna orten och dess trötta ungdomar framför sig. Dessutom är mysteriet komplext, hoppen mellan då och nu fungerar fint och boken är välskriven. Det är kanske inte superoriginellt, men det är väldigt bra genomfört, och för att vara debutant känns Bengtsdotter ovanligt ”färdig”.

Ett annat riktigt bra exempel på den här trenden med Stockholmspoliser i landsorten hittar vi i Camilla Grebes Husdjuret, som jag kommer att recensera här på bloggen på måndag.

KERSTIN BERGMAN, CrimeGarden

Annonser

En reaktion på ”Stockholmspoliser utreder brott i landsorten

  1. Ping: Deckartrend: Stockholmspoliser löser brott i landsorten – CrimeGarden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s